Övervakningen av individer påstås enligt vissa kunna underlätta bekämpning av kriminalitet och fusk i samhället. Övervakningens förespråkare tänker inte på är att det samtidigt skapas nya hot mot människors personliga integritet och frihet, mot rättssäkerhet och demokrati.

En alltmer brännande fråga i dagens samhälle är balansen mellan individens privata sfär och samhällets önskemål om information. Är vi medborgare skyldiga att lämna ut vårt privatliv för att underlätta samhällets brottsbekämpning?

Den mest fundamentala mänskliga rättigheterna skyddas av ”Universal Declaration of Human Rights“, som antogs av FN:s generalförsamling redan 1948. På svenska brukar den kallas FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. I deklarationens artikel 12[1]slås det fast: “Ingen får utsättas för godtycklig inblandning i privatliv, familj, hem eller korrespondens.”

Detta måste tolkas som att varje individ har rätt till en privat sfär som står över samhällets behov, inklusive samhällets behov av information för administration, brottsbekämpning, skatteindrivning och liknande. 

Vi hör idag olika politiker och företrädare för polisen hävda att vissa elektroniska fotspår från människors vardagsliv behövs för att “klara kampen mot terrorism och annan grov brottslighet“. Detta uttalas med en självklarhet som det inte finns täckning för.

Och tyvärr har den kampen som det talas om fått rena förföljelse och kränknings handlingar från framförallt polisens håll utan motstycke, och då tänker jag framförallt på bikerkulturen och supporterkulturen där individer inom båda grupperna stoppas, legitimationskontrolleras, fotograferas och utsätts för kontroller om och om igen.

För det första kan man klart konstatera att uttrycken ”terrorism” och ”annan grov brottslighet” används som murbräcka för att etablera nya former av polisarbete och en ny rättsordning som sedan tillämpas även på annan brottslighet. När uttrycket ”annan grov brottslighet” nämns vågar inte många ifrågasätta det som föreslås. För det andra, vilket är betydligt viktigare, är att det är högst tveksamt om staten över huvud taget har rätt att samla in dessa elektroniska fotspår som man samlar in idag på olika sätt.

[1] http://www.hri.org/docs/UDHR48.html#Art12

Övervakningsförespråkarna argumenterar som om staten hade alla rättigheter och individerna i samhället inga alls, som om brottsbekämpning skulle stå över alla andra intressen i ett samhälle, som om individerna skulle ha en självklar skyldighet att dela med sig av sitt privatliv när staten anser sig “behöva“ informationen.

Det är här argumentationen gått totalt överstyr, och det är här som motståndarna måste sätta in motmedel. Brottsbekämpning är förvisso en av samhällets viktiga uppgifter, men det är ändå bara ett av många intressen, allt annat kan inte offras för brottsbekämpningens behov. Det finns många andra värden i ett samhälle som är av stor betydelse för att individerna skall kunna ha ett bra liv. Vissa saker gör man bara inte i ett fritt och människovänligt samhälle av princip, oavsett om det skulle ge samhälleliga nyttor.

Förutom det regelvidriga i att kränka och förfölja individer samt övervaka skall det även påpekas att insamling och lagring av känslig information om privatlivet även skapar konkreta risker för individer. Även argumentet som ofta påpekas av teleoperatörerna (och ibland av vissa politiker): att datalagring kostar mycket pengar. Hos övervakningsförespråkare försöker man avfärda den känslomässiga aspekten som irrelevant, men känslor är inte irrelevanta. Vi är människor, inte maskiner eller djur och vi har rätt till en mänsklig värdighet samt rätt att må bra, och gör vi inte det existerar ett problem. 

Samhället är till för människorna, inte tvärtom, det är samhällets mest övergripande uppgift att tjäna individernas välmående och lycka i livet. Att avfärda den känslomässiga aspekten är i själva verket ett tecken på en auktoritär och anti-humanistisk människosyn. 

Integritetshotet

Låt oss börja med det som många ser som det viktigaste integritetshotet – hotet från staten.

Vi upplever idag en tydlig trend i en ökning av de elektroniska fotspåren, en insamling av data som sedan används för övervakning och kontroll. T.ex. så kan fotspåren användas i syftet att hjälpa polisen att lösa begångna brott eller att komma brottsförberedelser på spåren. Även bekämpning av ekonomisk brottslighet underlättas vid inhämtande av elektroniska fotspår.

Tyvärr så har statens arbete med att samla in elektroniska fotspår fått individer att ändra beteende där man skyddar sin digitala identitet, med t.ex. krypterade tunnlar vid användandet av Internet och krypterad mailtrafik samt krypterade hårddiskar. Det finns även krypterade nätverk där varje medlem i nätverket delar ut en del av sin hårddisk som är krypterad, så eventuellt oetiskt material finns spritt i små delar på olika diskar.

Detta innebär i sin tur att verkliga brottslingar som t.ex. pedofiler skapar sig en ”skyddad” miljö som gör det näst intill omöjligt för polisens utredare att få fram fällande bevis.(Såkallade Black Nets) Då ställer man sig den självklara frågan, var det detta som var tanken när man började med att jaga fildelare och vanliga användare på Internet och stänga ner Napster?…..Knappast!

Än en gång ett bevis på att makthavare och myndigheter inte tänkt till utan låtit sig påverkas av intresse organisationer och stora bolagsägare. Så från Napster fildelningen har det klivit till en nivå där kryptering och Black Nets används flitigt för att skydda sin elektroniska spår. Istället så drabbas vanliga medborgare av kränkningar som husrannsakan m.m. vilket är ett ytterst oeffektivt sätt att utnyttja polis resurserna på för att inte tala om skattekostnaderna.

Känslig information i orätta händer

Insamlad information kommer med tiden förmodligen att användas för andra syften än informationen ursprungligen samlades in för. Känslig personlig information hamnar i orätta händer, eftersom alla databaser läcker, och därigenom orsakas individer stor skada. Rättssäkerheten hotas genom användning av informella svarta listor som baseras på elektroniska fotspår eller andra indicier som kan ha feltolkats. Människor som avviker från en snäv ”normalitetsnorm” kan få problem i vardagen, och exempelvis förvägras vissa arbeten och inresa i vissa länder.

I dagens samhälle kan man välja att lägga sig någonstans på en skala mellan noll övervakning och total övervakning, bägge uppfattas av de flesta som synnerligen obehagliga, så traditionellt väljer våra styrande politiker i riksdagen en position ungefär i mitten. Men tyvärr så befinner vi oss idag åt mera total övervakning, och varje steg som tas i den riktningen motiveras med ett gott syfte.

Tekniken blir mer och mer avancerad för varje år som går vilket innebär allt större kontrollmöjligheter. Det saknas definitivt politiskt ansvarstagande, ingen politiker i ledande ställning uttalar sig och än mindre försöker besvara frågan.

Vi har flera exempel där politikerna vänder kappan efter vinden, och inte tänker längre än näsan räcker, i sista sekunden kommer någon på den vettiga och sunda tanken att ”Vem granskar det som övervakningen får fram?”, ja och inte bara det utan vem skall den anklagade individen i samhället vända sig till när det visar sig att en kränkning skett som kraftfullt påverkar individens vardag på flera plan.

Det finns även fler exempel på flathet från politikernas sida som att det t.ex. i dagens samhälle är alldeles för enkelt att hänga ut individer och det kan göras helt anonymt och företagen som erbjuder sådana tjänster gömmer sig bakom amerikansk lag(t.ex. Goggles tjänst blogger.com) där deras servrar placerats som innehåller informationen. Detta händer dagligen, men ännu har ingen politiker eller rättsinstans reagerat, man lägger krutet på helt fel saker dag efter dag.

Övervakning/Brottsbekämpning

Övervakningsanhängarna brukar ofta motivera övervakningen av oskyldiga människor med att “polisen behöver den informationen för effektiv brottsbekämpning“.  Det finns en helt annan dimension i detta resonemang: Så länge vi inte misstänkts för ett grovt brott har vi  människor rätt att ha vårt privatliv ifred! – utan att behöva motivera det. Denna rätt har till och med skrivits in i grundläggande dokument såsom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som vi nämnt redan tidigare. Det fanns skäl till att den en gång skrevs, har skälen försvunnit?, eller har deklarationen i tysthet upphört att gälla?

Om vi enbart skulle se brottsbekämpning ur ett strikt samhälleligt nyttoperspektiv skulle vi exempelvis installera övervakningskameror i alla människors sovrum. Hur ska man annars effektivt bekämpa de relativt många brott – främst våldtäkter som begås där?, Den viktigaste punkten är att övervakning bara får förekomma riktad mot personer som är misstänkta för grova brott, och inte sättas in mot icke-misstänkta i förebyggande syfte.

Tekniken som används idag

Det har pratats en hel del om FRA och den signalspaning som har genomförts under många år sedan andra världskriget i Sverige, en diskussion som blev mer påtaglig efter FRA-lagen som trädde i kraft den 1 Januari 2009[2].

Idag använder man sig av flera olika former av övervakning, registrering och kartläggning. Förutom vanliga ”hands on” kontroller som legitimationskontroll m.m. används följande tekniska funktioner:

-         Ansiktsigenkänning via övervakningskameror

-         Individers Internet användning lagras

-         Biltullar registrerar passerade fordon och matchar dessa mot andra databaser

-         Butikers data om individers inköp används av polisen för profilering

-         Digital inläsning av nummerplåtar via vägkameror körs mot databaser

-         Echelon[3], avlyssning av e-post, telefoni, Internettrafik (FRA)

-         Ekonomiska transaktioner övervakas

-         E-posttrafik samt SMS-trafik lagras

-         Geografisk positionering av mobiltelefon lagras och körs mot andra databaser

-         Sökmotorer som t.ex. Google samlar information om användare och deras vanor

-         Kollektivtrafikresor lagras i databaser

-         Personalövervakning på arbetsplatser (surfande, e-postanvändning, ut och in passering, telefonsamtal m.m.)

[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/FRA-lagen

[3] http://sv.wikipedia.org/wiki/Echelon_(data)

Ovanstående är bara ett axplock av den teknik som används i dagens samhälle, ett exempel är att i USA har samtliga telefon och Internetleverantörer utom en leverantör skrivit avtal med NSA (National Security Agency) som numera har full åtkomst till allt som lagras.

Elektroniska fotspår kan lätt ge en missvisande bild, vilket kan göra att oskyldiga människor blir felaktigt misstänkta för brott, fusk eller andra oegentligheter. I USA satt en man vars hus brann, anhållen i fem månader misstänkt för mordbrand, eftersom polisen begärde utdrag ur hans inköpsdata från stormarknaden och upptäckte att han köpt braständare av precis den sort som hade initierat branden. Mannen släpptes när en annan person anmälde sig till polisen och erkände dådet. 

Att långtgående polisbefogenheter kan få allvarliga konsekvenser för oskyldiga medborgare illustrerades med all önskvärd tydlighet då brittisk polis i juli 2005 sköt ihjäl en brasiliansk elektriker i Londons tunnelbana i tron att han var terrorist. Dels hade han varit i en byggnad som ansågs ha koppling till personer misstänkta för de misslyckade attentaten den 21 juli, dels sades han bära en tjock jacka (en uppgift som dock senare ifrågasatts), dels sprang han mot ett avgående tåg. Dessa indicier tillsammans resulterade i sju kulor i huvudet och en i axeln (ytterligare fyra kulor missade).

Som sagt är det ett sånt här samhälle vi vill leva i framtiden, säg och visa din mening nu!

Läs mer om övervakningens konsekvenser på: http://www.stoppa-storebror.se/

Rösta på Frihetspartiet den 19 September!

”Blue” (Informationssäkerhets Specialist)

Kontaktperson – Frihetspartiet Jämtland

(Fakta i artikeln från skribentens egna erfarenheter samt från www.stoppa-storebror.se och wikipedia)