Frihetspartiet har fått hjälp utifrån av en extern skribent som kommer att bidra med filosofiska betraktelser över olika politiska ämnen, Lars Molin.

Det som verkligen borde väcka oss är att hemlösa överhuvudtaget diskuteras inom politiken såsom något vi skall ta ställning inför.

Jag minns att Percy Barnevik fick 950 miljoner i avgångsvederlag för några år sedan. Men detta är inget vi längre ser som något vi behöver ta ställning till. Dessa två frågor är ändå högst lika för det handlar ytterst om kapital. Vissa förfogar över det och tar sig rätten att missbruka det.  Andra saknar det ochc ges då en debatt om hur vi skall hantera dem. Saken är snarare den att vi överhuvudtaget inte skall ha varken hemlösa eller någon sådan debatt. Det är en fråga om resurser som genast skall ges åt de som behöver den, inte åt de som missbrukar den. I exemplet med Barnevik gavs 950 miljoner i avgångsvederlag och självklart ställs dessa resurser mot andras behov.

Jag är övertygad om att hemlösheten kommer öka om vi ser på den frågan som en vanlig politisk fråga som man kan rösta om, ungefär som med pensioner eller om Eu skall tillåta snuset i Sverige. Detta är snarare ett tecken på andras girighet och det är dem argumenten jag vill höra i den debatten.

Hur kan en människa ges 950 miljoner i avgångsvederlag medan hans broder saknar bostad och mat för dagen. Problemet utgörs alltså inte av den som saknar allt utan av den som missbrukat allt.
Detta synsätt ger debatten om hemlösa en annan infallsvinkel och ställer inte medborgarna i någon valsituation om vilket alternativ man bör rösta på.

Det är en självklarhet att girigheten skall vara den fråga vi istället går och röstar om o de som varit dess företrädare skall vara de vi behöver ta ställning om.

Lars Molin